Socialstyrelsens allmänna råd om utredning av patienter som sätter sina symtom i samband med kvicksilver från amalgam;
Det är rubriken på den föreskrift som reglerar hur patienter som anser sig ha besvär av amalgam ska bemötas. Nedan finns ett citat ur författningen om det specifika patientbemötandet. Hela författningen finns på Socialstyrelsens hemsida.
"Utredning av patienter som sätter sina symtom i samband med kvicksilver från amalgam.
Patienternas besvär kan vara såväl lokala i munhålan som generella. De lokala består vanligen av tungsveda eller metallsmak. De generella är psykiska (trötthet, retlighet, sömnrubbningar, dåligt närminne), neurologiska (huvudvärk, yrsel, tinnitus, nedsatt hörsel, dimsyn, ljuskänslighet, nedsatt mörkerseende, krypningar och domningar i armar och ben, muskelvärk), gastrointestinala (förstoppning och/eller diarré) eller endokrina (menstruationsrubbningar).
Patienter som förutom generella symtom också har symtom från munhålan eller tuggapparaten bör undersökas även av tandläkare.
Den medicinska utredningen måste vara förutsättningslös och baseras på patientens besvär och läkarens respektive tandläkarens undersökningsfynd. Det finns f. n. inte anledning att generellt i denna utredning inbegripa analyser av kvicksilverhalter i blod respektive urin.
Det åligger varje läkare och tandläkare att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet meddela patienten de råd och så vitt möjligt den behandling som patientens tillstånd fordrar. Det är synnerligen viktigt att dessa patienter får ett korrekt bemötande från sjukvårdspersonalens och tandvårdspersonalens sida.
Det är vidare viktigt att det etableras en förtroendefull relation mellan läkare respektive tandläkare och patient samt att denna relation får kontinuitet."
