Är du en "god" människa?
Jag vill prata lite om konsekvenser.
De flesta av oss ser sig som goda eller åtminstone hyggliga människor. Det de gör och tänker är gott och rätt eftersom de är goda människor. Det är här korruption startar. Å andra sidan har vi människan som ser sig själv som människa och är villig att anta att varje individ har en enorm kapacitet att tänka både gott och ont. Denna har istället fokus på de konsekvenser som ens handlande skapar. Man väljer handlingar utifrån vilka konsekvenser man vill uppnå.
Om jag går och handlar och inte har så mycket pengar, men anser att jag är en god människa som är värd lite lyx i tillvaron när jag kan, så väljer jag kvantitet istället för kvalitet. Jag tar den billigaste tonfiskburken, trots att det hamnar delfiner och andra utrotningshotade arter i näten, jag väljer det billigaste kaffet trots att det troligen är barnarbetare som plockat bönorna under slavlika förhållanden. Detta bara för att kunna unna mig något gott eller kul till kvällen. Kanske den senaste propagandafilmen från Hollywood som förhärligar kriget och prisar USAs överhöghet i världen.
En människa som istället har siktet inställt på konsekvenser tar reda på fakta om sin omvärld, reflekterar och väljer. Den tar beslut om vilka konsekvenser som man vill vara en del av. Följaktligen köper man krav- och rättvisemärkt kaffe och struntar i tonfisken. Man kanske köper lokalproducerat mjöl och bjuder in vänner till en "nybakt-bröd-fest" istället för att vara en konsument av distraktioner. Den goda människan lever i en lättsam tillvaro där allt den gör är rätt eftersom den är god. Människan som förstår att allt den gör har konsekvenser väljer att göra så gott den kan och tänker efter före efter bästa förmåga.
Hur många "goda", tanklösa människor finns det? Tyvärr tror jag de är mycket vanliga. Människor som inte anser sig behöva reflektera över sina handlingar eftersom dessa per automatik är goda. De är ju goda människor. Företag, myndigheter och ideella föreningar svämmas över av dessa goda människor som vill göra gott. De följer sin arbetsbeskrivning, vad lärare har sagt åt dem i skolan, det som står i tidningen och alla de förutfattade meningar som fyller deras undermedvetna. De gör som de blir tillsagda eller det de anser är gott utan någon större eftertanke. I andra änden av deras handlingar finns de människor, djur, natur och kulturella företeelser som utsätts för deras handlingar. Människorna kan förhoppningsvis försvara sig och överklaga beslut, något de övriga inte kan.
Nästan alla vanliga människor verkar vara "goda" människor. Man vill ha ett "gott liv" där det är balans mellan att "göra rätt för sig" och "ha kul". Det finns inget större utrymme för reflektion eller eftertanke, man ska bara göra som man lärt sig, som alla andra, inte sticka ut från mängden. Men ett sådant liv blir alltmer meningslöst eftersom det helt enkelt saknas mening. Kvällar går åt till att stessat fixa för morgondagen och kanske har man tid att skrämmas av nyheterna eller halvsova till en tv-serie. Sådana handlingar tar död på förmågan att söka sina gränser, tänja på skalet som håller en inne, frågvisheten och viljan att vara det original man föddes som.
Jag känner hur jag dras in i det vanliga samhällets normer och kvävs i det jolmiga lagomtänket. Men jag vill något annat, slå mig loss, gå min egen väg. Jag är ingen god människa. Jag tänker på vilka konsekvenser mitt liv har och jag förstår att det blir ett tufft jobb att ändra kurs. Men det kommer att vara värt varje minut.
